Livet som aspirerande sångare är inte det enklaste, för man måste ju leva också. Jag har något principiellt emot att svälta så på ett eller annat vis måste jag tjäna pengar. Ett ”riktigt” jobb är alltså nödvändigt, samtidigt som jag inte vill att det ska vara alltför krävande. Jag vill spara det mesta av min energi till fritiden när jag kan skapa musik. En sidoeffekt av detta blir då att jag inte har så värst hög lön. Det är egentligen inget större problem för mig för jag är inte så värst materialistisk av mig och klarar mig bra med till exempel en sju år gammal dator och en mobiltelefon som är tre år gammal. Jag har svårt att förstå de som hela tiden måste ha det absolut senaste. Men okej, på musik kan jag lägga ner mycket pengar, både vad gäller instrument och att köpa skivor av artister jag gillar. Men det tycker jag är en helt annan sak.
Det enda riktigt bra skälet till att vilja vara rik är att man slipper oroa sig över vad tråkiga saker kostar. Att sitta framför datorn i flera timmar för att hitta garageportar till bra pris till exempel vore ju hur tråkigt som helst. Det vore så mycket enklare och bekvämare om man hade tillräckligt mycket pengar för att inköp att dyra och nödvändiga men tråkiga saker inte skulle vare något problem rent ekonomiskt. Att skaffa mig ett stressigt men högt betalande jobb vore dock inte värt det.
Men tro nu inte att jag romantiserar fattigdom som vissa gör. Att vara fattig på riktigt är ingenting att eftersträva. Lars Demian skrev en gång en låt kallad ”Pengar” där han bland annat sjöng om att det bara är den som är rik som tar livet av sig när börsen faller, och att den som ingenting har heller inte har någonting att förlora (och han såg detta som något bra). Sådana dumheter skulle aldrig någon som verkligen är fattig skriva.